...att träffa alla gamla kompisar igen... Märklig känsla när man tycker att man känner folk men i själva verket inte vet något om dom... iallafall inte nuförtiden.
Jag var nog den enda där som inte drack nån alkohol... Evigt tjatande och erbjudande om att stanna över... Tror inte det hade blivit så populärt hemma om jag plötsligt bestämt mig för att övernatta...
Vi satt dock och pratade till kl 02:00 på natten innan jag körde hem... Ändå kändes det inte som om man fått snacka med alla... En av våra gamla lärare, Eskil var oxå med... han såg precis likadan ut...
Han höll ett litet tal som han började med
- Ni är alla dubbelt så gamla som när jag såg er sist... Men jag är bara 20 år äldre..
Kvällen började med ett litet missöde dock (Karolin i ett nötskal)... När jag kom fram till Halmstad i god tid till minglet kl 16 och ska betala parkeringsavgiften inser jag att jag glömt plånboken hemma och alltså inte har en spänn på mig...
Känns inte som ett alternativ att hälsa fint på nån gammal polare efter 20 år och och fråga om vederbörande kan låna mig pengar...
Ringer Stefan och han får kasta sig i bilen med plånboken och köra mot Halmstad, jag kastar mig i min bil och kör söderut... Vi möts på Margaretetorp... och ordningen är återställd... Suck!!
Men... vad skoj det var att träffa alla... De flesta var sig precis lika både till sätt och utseende... Många gamla minnen drogs upp och vi skrattade så vi höll på att trilla av stolarna...
Vi sa att vi skulle ses om 5 år igen... Det var Eskils önskan, för han ville inte hå med rollator nästa gång vi ses...
