Stalker?

Hela livet har jag ibland blivit fixerad vid olika människor, eller företeelser...

Det första jag minns är när NewKidsOnTheBlock dök upp... Över en natt blev jag helt besatt... Lade hela veckopengen på skivor, filmer och tidningar med dom i... Lusläste allt jag kom över om dem, tapetserade hela rummet med planscher... Tittade på deras videor och lyckades till och med få åka till Stockholm och gå på deras konsert i Globen...
Kommer ihåg hur jag hade ordnat allt... jag och en kompis skulle åka dit och vi skulle sova hos hennes farmor som bodde i Stockholm, men mina föräldrar trodde inte på oss..(farmorn bodde faktiskt i Stockholm). Jag låg på golvet i hallen som en liten unge och tjöt, sparkade och slog...
Vet inte vad som fick mamma att ge med sig... men biljett till konserten fick jag... tåg helt själv till Stockholm, 5 timmar... Fick bo hos en familj i Saltsjöbaden som hade köpt en hundvalp av mamma, dottern där fick oxå en biljett så att jag inte behövde gå själv..., och tro det eller ej det var hos självaste vicestatsministern då, Odd Engström med familj.
Var en fantastisk helg med shopping, bio (en film jag redan hade sett i Helsingborg) och en del kändisspaning... Såg Malin Berghagen med barn på McD.

Fick återuppleva känslan för några år sedan när NKOTB och Backstreet Boys spelade på Malmö Arena... Blev återigen lite "starstruck" när Joe McIntyre och grabbarna dansade loss som om det fortfarande var 1990.

Nästa stalker episod uppstod med Landslaget i fotboll 1994... När vi grävde guld i USA... Blev helt betuttad igen... Följde hela landslaget och köpte alla kvällstidningar för att inte missa en enda nyhet om dem... Satt uppe på nätterna eller ställde klockan för att inte missa en enda match.
Tvingade syrran att gå på fotboll (HIF-Norrköping) för jag skulle spana på Kennet Andersson som var min favorit... Skrev till och med brev till Kennet...

I och med att jag blivit vuxen (eller nästan iallfall), mamma och sambo... så har jag ju fått lägga band på mina stalker gener... Vill ju inte skämma ut familjen helt... eller skrämma gubben...
Men då och då blir jag fixerad vid nått... Brad Pitt, Leonardo DiCaprio...
Sociala medier är ju ett bra hjälpmedel för oss stalkers... när man fattar intresse för något kan man följa på både Facebook, Instagram och Twitter...läsa bloggar och fakta, ganska anonymt... Jag är alldeles för feg för att ta kontakt.... och syftet är ju inte att få kontakt utan bara kittla fantasin lite...

Så varför detta maratoninlägg??? Jo det har hänt igen... Med risk för att vara lite gum-sjuk (kvinnlig motsvarighet till gubb-sjuk)
Kollar ni på Paradise Hotell? Egentligen en realitysåpa för ungdomar... men såklart kan denna tanten inte missa ett sånt gyllene tillfälle att spana in snygga (alldeles för unga) "hunkar"...
Det kittlar i flanellen som Magnus Uggla skulle ha uttryck det... Det är ju bara unga, vackra människor i Paradise Hotel fast en är strået vassare än de andra... Niklas Örn (jag hejjar på honom om nån undrar).

Såklart ingenting i jämförelse med "hunken" här hemma som spenderar sin lediga helg med att bygga kök, som byter mina däck i regn och snö och "skedar" med mig varje natt... Love You!!


Men visst är  det så....
-Man får reta aptiten borta, om man äter hemma...

Tack för mig!!