tisdag 26 januari 2010

26/1-2010

Idag hade jag bytat tur med en kollega för att jag skulle kunna var med Rebecca i stallet... Hon hade TG-tur så den fick jag ju ta .... Iväg till annan avdelning och kavla upp ärmarna... Gick ganska bra, men man är helt väck vad det gäller rutiner och vad de gamla vill ha... Man får fråga mycket och svaren kan ju vara lite si och så när det är dementa man talar med...

En man på avd, låg inför det sista och hade vak... Strax efter kl 9 orkade inte tjejen som satt vak vara kvar i rummet längre... det är ganska påfrestenade... Jag tog över eftersom jag gjorde mer nytta där än i morgonarbetet, som jag inte kände till... Efter 5 min i rummet med mannen kom hans fru in och klappade och pratade med honom..... Sen gick hon för att äta frukost... Kort därefter slutade mannen att andas och somnade in med sin hand i min...
Det hela slutade lugnt och fridfullt så det var inte så hemskt, men man fylls av känslor i detta skeende, och det är svårt att sluta tänka på det... Känns oxå lite märkligt att man spenderar en så kort stund på ett ställe och så händer det precis då... Det var första gången jag var med när någon dog...
Man får ett annat perspektiv på livet och döden när man upplever nått sånt här... även om det är gamla människor som egentligen bara är på väg åt ett håll....
Jag var med efteråt och gjorde vid honom så att han såg fin och fridfull ut tills hans anhöriga skulle komma.... Kändes bra faktiskt....

Eftermiddagen bjöd på Kick Off... En förelä'sning av David Lega... En riktig positiv människa... Lättade upp sinnet en del... Efteråt skulle jag på VV men jag kände inte alls för det efter en sån omtumlande dag... Så jag åkte till stallet istället och umgicks med tjejerna och min måndagsbästis...

Känns toppen på LRK nu... Är ganska nöjd med att vi bytade ridskola.... Tror mina polare håller med....

Imorgon kommer min köksfläkt, sedan ska jag jobba kväll... Får se om man kommer hem efter snöstormen sen...

Kramar från mig!!!!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tror hårt på att den döende väljer i vems närvaro man vill dö. Han ville bespara sin hustru att vara där och tyckte att du skulle få vara den som skulle närvara. Det kan ju vara så att han inte kände någon kontakt med den som satt där tidigare. Så skönt att han hade en varm, omtänksam person vid sin sida.....

Kramizar Carina

Storstadslivet efter 40 sa...

Kör försiktigt i kväll...det kommer massor av snö...kram på dig /Annette