onsdag 2 juli 2014

Sockerberoende...

Hur vet man om man är sockerberoende? Ett vanligt symtom är att man ständigt tänker på nästa gång man ska få i sig något sött. 
hämtat hos kostdoktorn.se

Jag tänker precis så... även om jag kommit en lång väg... så åker jag dit och det så det visslar om det... 
En sak till som jag gör som är typiskt för sockerberoende är att jag äter sötsaker i smyg (har ingen sett det, har det inte hänt), jag hittar fantastiskt bra anledningar till att äta sötsaker och jag har full koll på vem jag kan lura med ner i fördärvet...

Så jag har bestämt mig en gång för alla... min hälsa är värd mer, mitt välbefinnande är värt mer, min man och mina barn är värt mer... mycket mer än allt socker i världen... 
Jag ska avsockras... avgiftas...

Det svåra här är inte det synliga sockret... utan sockret som gömmer sig i precis allting, kryddblandningar,bröd, mejeriprodukter listan kan göras oändlig... Mitt favorit socker  är kakor och bröd, socker, stärkelse gluten, härdat fett och ofta processat. Typ det sämsta man kan stoppa i sig... dessutom har jag extremt svårt att begränsa mig med bakverk... jag överäter alltid och det går i rasande fart... äckligt stora mängder...
LCHF har jag googlat mig fram till, är det bästa för en sockerberoende att avgiftas med...
Jag har ju kört lchf innan och gör det mycket fortfarande men fuskandet blir mer och mer

Allt låter så fruktansvärt enkelt när man skriver ner det såhär... lika enkelt som när man ligger mätt och go i sängen på kvällen och filosoferar... sen vaknar man på morgonen och hittar en förskrämd kaka från kvällen innan eller barnens godis och börjar direkt...

Tror tyvärr att FitLine drinken är lite boven i dramat till sista tidens utflipp i sockerträsket... Det är ju en infusion av socker direkt på morgonen och en runda till på kvällen... Ren fruktos... så den ryker...tyvärr.

Eftersom jag måste sluta med socker helt, för alltid... kan jag lika gärna börja nu... finns ingen anledning att vänta till efter semestern... Jag är ju allergisk mot socker... jag blir ju sjuk... tyvärr inte dödssjuk (då hade det nog varit lättare)...

Håll nu tummarna för mig... att jag klarar av det... Att jag kan vända denna bloggen från klagomuren, gnällforum till nått med glädje och måbra anda...
Jag gjorde det i 6 månader och mådde bättre än jag gjort på länge, och så vill jag må igen...

Because im worth it!


Lägg till bildtext

1 kommentar:

Storstadslivet efter 40 sa...

Tror att jag pratar för alla. Du kan om du vill och du vet att vi stöttar dig i alla väder. Kram annette