Fredagen den 13:e & åldersnoja!!

Fredagen den 13 december (lucia) förflöt nästan smärtfritt.... bara ett litet otursmoment...
Körde gubben till stan och skulle på McD och fixa kvällsmaten till mig och kidsen (gubben är på galej)...
När jag står vid luckan och väntar på maten ser jag att en lampa på instrumentpanelen lyser... och bilen ryker... Inget vatten i kylaren och bilen kokar... Suck!!! Nu har jag viss erfarenhet av kokande bilar så jag svänger över till macken bredvid för att fylla på vatten... svär en liten radänga till gubben som inte kan kolla vattnet på sin bil...
Fyller på vatten, startar bilen lampskrället lyser fortfarande, tänker först chansa och köra hem... Det blir en runda runt macken och sedan tillbaka till vattenpåfyllningsstället... vattnet slut igen... Suck och dubbelsuck...
Ser en slang jä-el som hoppat av... försöker mecka på den igen men den är avknäckt... sätter på den hjälpligt fyller i vatten och kan köra hem... och utfodra kidsen... En ganska lindrig fredagen den 13:e i mina ögon =)

McD... inte min favvo men ack så bekvämt....

Åldersnoja då...

egentligen vet jag inte om jag har nån åldersnoja... än.

Känner mig faktiskt yngre, piggare, snyggare och tryggare än på många år. Känns som om man äntligen hittat sig själv och vem man vill vara... 

Men ibland känns det som om tiden går så fort... som om år har försvunnit och "poff" så är man 38 år..  (hur f-n gick det till?)

Hade varit häftigt att vara den man är nu och veta det man vet... men 10 år yngre... Men bara åka 10 år tillbaka i tiden är jag inte sugen på... det är roligare nu... och jag är snyggare nu (säger det själv för ingen annan lär göra det) ;-)

Om man sen tänker efter så kanske man blir 90år  (gud hjälpe mig) och då har man mer än hälften kvar... ju.

Nu låter det som om man ångrar tiden som varit... det gör jag inte... jag är mäkta stolt över allt jag åstadkommit, inte minst mina barn... Men varför slösa bort dyrbara dagar... när man bara borde vakna varje morgon och omfamna världen... le mot de du möter... säg nått snällt... 

Anstränga sig för att få uppleva det man vill uppleva under sin livstid och inte bara skjuta allt framför sig till sen... Tänk om det inte blir nått SEN... jag vet att man inte ska tänka så, men ändå.... allt kan hända det ser man prov på varje dag...

Min plan är iallafall att göra det allra bästa av mitt framtida liv... njuta varje dag så mycket det bara går...