Snuvad...

...på löppass 5/7.

Jobbade hela dagen, hemma vid 16 efter dagishämtning. Köra partajande gubbe till stan, handla , äta och sedan hem... Då är det kolmörkt och jag och Bella är ensamma hemma. Försökte locka med Bella ut... tänkte jag kan springa bara 1 km tar 5-6 min. Men hon ville inte, det var mörkt och kallt... Vågar absolut inte lämna henne ensam hemma ens 5-6 min... Massa nojjor, tänk om jag blir påkörd och hon är ensam kvar hemma (ja det är ju inte bättre om hon är med och oxå blir påkörd, men ni fattar va?)och inte kan ringa efter hjälp eller nått... löjligt, ja kanske men jag tar hellre det säkra före det osäkra

Världen går absolut inte under för att jag inte springer , men jag vill ju så gärna fullfölja utmaningen... det är mitt gissel... jag är bra på att ta mig för saker, alla möjliga saker men alltför sällan fullföljer jag... och det är inte sån jag vill va... Jag vill vara effektiv, ståndaktig, drivande och framåt....

Så visst känner jag mig lite snuvad på konfekten såhär en fredagkväll i min ensamhet, när alla andra är på roligheter med sina vänner... men snart är det min tur... det får jag inte glömma...

Nu ska jag faktiskt njuta av ensamheten istället... Ligga i soffan och zappa rundor som jag vill... Dricka kaffe och bara ha det gott....

Tjingeling!!!

Somnar mitt i spelet....