onsdag 26 juni 2013

Sirap...

Just nu känns det som om jag står i sirap... fastklistrad och kan inte komma loss...
Har redan suttit uppe vaken i en timme och klockan är bara 04:30... 
Tankarna virvlar, utan att komma fram till nått vettigt... Känner mig bara allmänt missnöjd, lättirriterad, deppig fast utan anledning... eller iallafall utan anledning som jag känner till...
Vet ju att det inte hjälper att grubbla, att det är mycket bättre att hitta problemen och göra nått åt det... Jag är ju "fixare" till naturen... Inte allt jag kan fixa men jag mår alltid bäst när jag åtminstone gjort ett försök... Gillar känslan när man bestämt sig för nått och det blir av "check" på listan liksom...
Man måste älska sig själv, innan nån annan kan älska en... en gammal klyscha men ack så sann...
Hur lär man sig att älska sig själv då, det är ju mycket lättare att prioritera andra och gömma sina egna känslor bakom "bror duktig" fasaden...
Ofta när jag får sånna här grubbel attacker så får jag så många bra idéer till lösningar och saker jag vill göra för mig själv... men tyvärr blir det sällan till något...
Jag mår varje dag dåligt över min kropp, min vikt, min urusla mathållning, bristen på träning, ekonomi, slöseri, röran här hemma och alla saker som hänger i luften utan att bli av... Det är stressande och pressande...
Ändå är det väldigt lite och sällan jag gör något åt det... Står bara och stampar i sirapen utan att komma nån vart alls...
Vems fel är det?... mitt bara mitt såklart. Det är min jäkla skyldighet att ta hand om mig själv, berika mitt liv, skapa fantastiska minnen... Inte bara avundsjukt sukta efter andras lycka och framgång...

Nu önskar jag såklart att jag hade en vattentät plan att köra efter... lösningen på allt... men tyvärr... Det är lika tomt... men skönt att få ur sig lite tankar, sätta ord på dem så jag kan börja göra nått aktivt åt det som gör mig missnöjd och otillfreds...
För det har ju inte med någon annan att göra även om jag har familj och vänner som står mig nära och som ingår i mitt "maskineri"... Var man för sig själv... eller??

2 kommentarer:

Tinne sa...

Ja det är det värsta när hjärna startar innan man är förberedd :)
Säg till om jag kan hjälpa till med nåt eller du vill hitta på nåt.
Ha en bra dag. Love ya/ Tinne

Storstadslivet efter 40 sa...

Ibland måste man börja nånstanns och inte göra allt samtidigt. skit i röran och gå ut och rensa hjärnan och själen med hjälp av en promenad. Ät en bra frukost och slappa sedan över att friden infunnit sig...gör sedan nått roligt med familjen ( de som vill o låt de andra göra vad de vill). ...jag e snart hemma igen o så tar vi och hjälper varandra för jag e full av nya ideer och energi så det räcker till två...kram på dig