tisdag 24 november 2015

Tjyvtjockt....

Usch som jag mår nu... Har ätit "sopor" så det står ur öronen på mig...  Kan inte begripa att det ska vara så jäkla svårt... Jag har ju full koll på vad jag "kan" äta och vad jag kan kontrollera, jag vet precis vad som triggar igång mig och vad jag ska undvika... Men jag kan inte, inte för mitt liv sluta.
Det ingen ser, det har inte hänt... Ingen ser när jag klämmer 4 dubbla choklad i bilen och gör mig av med papperna innan jag kommer hem... Trycker in 3 lussekatter... Listan kan göras hur lång som helst...

Det är väl bara att låta bli godsakerna, skaffa lite karaktär, frukt är väl ändå nyttigt... Ta nu, jag har köpt till dig med, klart vi ska ha både huvudrätt och efterrätt... Lite glass har ingen dött av...
Inte lönt att skärpa sig nu... snart jul ju, sen nyår, födelsedagar, påsk, midsommar, semester och halloween, sen är det jul igen.... Alltså summan av kardemumman, ska man göra en förändring, gör den nu... det blir inget bättre tillfälle och en livsstil och livsval ska ju funka även på högtider...

Jag har slutat att banta... Japp det har jag, aldrig mer... Men strävan efter att må bra och ha en bra och frisk känsla i kroppen kommer aldrig att lämna mig... Gör den det är det kört för alltid...

Det går, jag har gjort det förut, då kom en eländig jul i vägen... Om en månad är den här igen... Men så vitt jag vet så stoppar jag själv in i foderluckan, jag är oxå vuxen och bestämmer själv vad som ska in där... Det finns alltid alternativ, och jag får leva med att vara lite konstig och besvärlig...

Min hälsa är mitt ansvar... Ett ansvar jag har gentemot mig själv och gentemot mina barn... Det farliga bukfettet har jag gott om och diabetes och hjärt/kärl sjukdomar i släkten... Så vad väntar jag på... en egen diagnos, hjärtinfarkt... inte vet jag...

Jag börjar idag... min resa mot ett hälsosamt och förhoppningsvis långt och lyckligt liv... Har full förståelse för alla eventuella djupa suckar och "here we go again"... jag känner likadant... Men jag känner oxå hur dåligt jag mår, hur sur och vrång jag är... bara jag som kan förändra det...



1 kommentar:

Tinne sa...

Jag tror på dig! Jag vet att du kan klara allt du bestämmer dig för att klara. Man måste bara hitta ett sätt som funkar för just en själv. Skulle själv behöva ta mig i kragen, har gått upp mycket sen i somras..... Kommer du på nåt bra sätt så tipsa gärna.
Love ya